I min valspecial har jag tänkt att skriva om de svenska politiska partierna. Nu har turen kommit till moderaterna, men innan jag går in på moderaterna, kände jag att det behövs en liten ingress som handlar om Philip Goodchilds bok Theology of Money. Den här boken tar upp pengars andliga kraft, eller på vilket sätt pengar handlar om teologiska spörsmål.
Att, som Goodchild gör, analysera pengar inte bara som ekonomiskt redskap utan även som ett föremål för teologin, skulle man också kunna hävda är ett sätt att närma sig den tes som jag tidigare slagit ett gäng slag för här i min blogg; nämligen att religion och politik sysslar med samma sak. Jag kommer här diskutera en rad punkter i Goodchilds resonemang, dock är det långt ifrån alla.
"The absolute claim to private property, the absolute precedence of self-interest and the absolute claim of the state to the monopoly of violence all derive from the structure of absolution embodied in money." (164)
Goodchild kallar det moderna tidevarvet för "the paradigm of property". Äganderätt kommer till uttryckt genom pengar och staten borgar för pengars värde genom att beivra alla försök att tillförskansa sig egendom på andra sätt än genom pengar (för att försöka förklara citatet ovan lite bryskt). I ett samhälle där privat äganderätt har absolut prioritet och moralisk legitimitet reduceras alla motiv för ekonomiskt handlande reduceras i ett sådant paradigm till endera egenintresse eller filantropi; egendom kan endast anskaffas eller bli någon given (161). Men, menar Goodchild, dikotomin mellan dessa två är felaktig. Människor är sociala och socialiserade djur som bedömer värde inte bara genom varierande grad av egenintresse utan genom hur man förstår vad som är gott eller värdefullt för samhället - eller delar av det - i stort. Att det i ett sådant perspektiv finns ett mått av egenintresse innebär inte att detta är den viktigaste anledningen till att producera socialt kapital.
"When society is regarded in terms of contract rather than exchange, this false alternative evaporates. Once labor is regarded as an active pursuit of value rather than a necessary sacrifice of ease then it becomes possible to conceive of the formation of contracts as a contribution to social capital" (162).
Egenintresse tillåts sättas som en moraliskt legitim anledning, framför allt annat. Men ett sådant synsätt är inte bara ett konstaterande. Det är också ett formande av det mänskliga subjektet.
"[C]haracter is an evoked potential, called into being and nourished particular social arrangements. In this respect, how a society represents itself to itself will have the utmost significance for its character. A society which imagines itself in the form of a market will have the effect of nourishing both self-love and philanthropy. It will evoka a quality of character concerned with the distribution of private property, leaving relatively undeveloped forms of social collaboration over the course of time" (165).
Goodchilds synsätt är att sätta egenintresse på en sådan piedestal är oacceptabelt. Hoppet från att säga att människan bryr sig om sig själv, till att människan egentligen bara bryr sig om sig själv OCH att det är helt i sin ordning, är någonting som det monetära systemets förståelse av utbyte bygger på. Detta är en doktrin och en hållning som inte är godtagbar, eller förenlig med Goodchilds teologiska synsätt.
Goodchild föreslår alternativa synsätt som innebär att fylla ordet välstånd (wealth) med annat innehåll än det har idag.
"If wealth, by contrast, is understood in terms of quality of time experienced by members of that society, then society would need to provide its own values in regards to the spending of time and meaningful social interaction. If wealth is regarded in terms of the negentropic accumulation of spiritual capital as the source for care and provision, the effective distribution of nutrition and attention, then it may seek merely to express care rather than to measure itself. ... In short, the oversimplification of evalutation introduced by a monetary scale of evaluation reduces all values to a comparison with some imagined standard of external and future markets, evacuating significance from all existing forms of cultural self-representation and self-evaluation. What is required, above all else, is the liberation of other moders of representation and evaluation from their constraint under the forces of money in the forms of profit and debt" (167).
Det här är kanske inte helt enkelt att förstå utan att ha följt hela Goodchilds resonemang, men mycket enkelt uttryckt så (a) missar det monetära systemet att mäta många (som man skulle kunna argumentera för är egentliga, verkliga eller kanske till och med viktigare) värden än det självreferetiella värde som pengar kan tillmäta något. Och (b) eftersom pengar är just självreferentiellt så har det inget eget värde, men är trots detta inte värdeneutralt utan misslyckas med att ringa in vissa typer av välstånd samtidigt som det inför vissa premisser som är ideologiskt laddade såsom exemplet ovan med legitimerat egenintresse som primär utgångspunkt.
Det här är inte ett sätt att säga att allt som har med pengar att göra är värdelöst, eller att vi ska överge pengar som sådant. Men det monetära systemet har - vilket jag tycker Goodchild tydligt demonstrerar - mycket tydliga ideologiska konsekvenser: Konsekvenser som jag inte alltid är övertygad om är lyckliga att acceptera som grundpelare för samhällets välmående (snarare än välstånd).
_____________________
Citat från Goodchild, Philip. (2007). Theology of Money. London: SCM Press.
