Sverigedemokraterna - historik och verklighetsförankring

Wow, I've been away for an entire week from the blogg. Must really mean that I have a vacation. (I can hardly spell the word.) :) But for you dedicated followers that doesn't read Swedish, I'm afraid you'll have to wait for a little while longer until you get some new updates... This one is another in my series leading up to the Swedish election 2010.

Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har tidigare inte varit berömda för sin retorik. Inte heller för sin förankring i politisk teori. Nu när de onekligen jobbat på sin retorik, finns dock fortfarande det teoretiska tomrummet kvar. Här tänkte jag ta hjälp av William Connolly, kanske min absoluta favorit av alla politiska teoretiker jag stött på så här långt. I sin bok Why I am not a Secularist (1999) [University of Minnesota Press] försöker han formulera vad en nation är och inleder med att reflektera över ras, vilket ofta tänks vara en grundsten.

"The putative basis of this or that nation may reside in a single race, religion, language, set of memories, constitution, or some combination thereof, but its form of unity seem to be inspired by the traditional imagination of race. This resonance between two uncertain images of 'unity' may help to explain why race is so often reinvoked by nationalists when the aspiration to be a nation faces severe threats.

But this resonance exposes a problem in the image of the nation; race provides the paradigm from which the image of nationhood is formed, while the idea of a unified race itself has become highly dubious. Every time somebody tries to coordinate the elements and boundaries of a particular race the historical record confounds the attempt. Today race is widely understood to be a fable..." (Connolly, 1999:74)

Det här stycket fångar ganska många viktiga aspekter av det imaginära bygget av en nation på en ras. Det finns mycket skrivet om Sverigedemokraterna och många infallsvinklar att ta. Därför kommer jag inta ett perspektiv som kanske verkar lite underligt. Det är möjligt att hålla med forskningen, de politiska teoretikerna, de sakkunniga, William Connolly och så vidare om att race är en fabel vid närmre historisk granskning. Mitt perspektiv är dock att även om vi skulle acceptera Sverigedemokraternas hållning kring rasfrågan som korrekt (mot alla odds) så räcker deras politik inte ändå.

Om vi föreställer oss ett enhetligt Sverige ur rasperspektiv, så behöver Sverigedemokraterna även ha en politik som adresserar hur alla de andra viktiga skillnaderna i samhället ska hanteras. Skillnaderna jag tänker på är klass, kön, sexualitet, religion och så vidare. För hur vi än försöker, så är inte ens den "svenska delen av den svenska rasen" (om ni ursäktar uttrycket) enhetlig på något annat sätt. Att påstå att rasfrågan, eller invandringsfrågan eller islamfrågan eller vad man nu än väljer att kalla det för dagen, utgör till syvende och sist inte basen för någon som helst politisk platform. Sverigedemokraterna har pratat om "verklighetens folk". - Ingenting kunde vara längre från sanningen än att SD skulle ha ett bra grepp om det svenska folkets verkliga komplexitet.

Jag tänkte avslutningsvis också säga något kort om Sveriges historia, eftersom SD är otroligt fästa vid den svenska historien. Det är bara det att den tid då den allmänna befolkningen i Sverige hade det bra, är en period som inte ens varat hundra år. Den sattes igång med hjälp av Socialdemokraternas sociala experimentverkstad för att råda bot på - lyssna nu - massutvandringen från Sverige, efter att en tredjedel av Sveriges befolkning flytt till Nordamerika, eftersom levnadsvillkoren i Sverige var alltför knappa på sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Den ekonomiska tillväxten som gav Sverige välstånd byggde på ett massivt inflöde av både idéer och arbetskraft ifrån utlandet. Så den som tror att "svenskarna byggde Sverige" har gruvligt fel. Sverige var ett stort socialt experiment som slog väl ut. Men om vi ska förfäkta en sådan hållning till Sverige och "det svenska" krävs en total öppenhet för radikalt nytänkande idéer - och det är sannerligen inget som Sverigedemokraterna levererar.

SD tycks peka på ett Emil i Lönneberga-samhälle som ett slags ideal. Det som då glöms bort är att livet för de allra flesta som levde så och då var outhärdligt knapert. Men trots allt verkar Arla ha gjort sitt för att det ska vara möjligt att leva livet som utfattig bonddräng även idag, så inte ens det tycks vi behöva Sverigedemokraterna till. Det är bara att rösta i mjölkdisken.

See you next time!

J

Se tidigare poster om val 2010 här.

Props, Norrköping.

Sometimes when you're out and about you just don't know what to expect from restaurants, hence you don't expect much. But when someone calls it "Kvarterskrog" you really don't get your hopes up. Man, was I wrong. At Kvarterskrogen Asken in Norrköping I had one of the best food experiences thus far, this summer: An iced cucumber soup, spiced with lemon and mint, served with grilled bread.

Kvarterskrog. Inte direkt ett namn som lovar alltför mycket. Men i Norrköping stod Kvarterskrogen Asken för sommarens mest angenäma matupplevelse så här långt: En isad gurksoppa med mynta och citron, serverad med grillat bondbröd och tomatkompott, samt kallrökt skånsk karré och rapsolja från Sänkdalens gård. Påhittigt och förtjusande gott. Och min för 79 kronor; det billigaste på hela menyn, som i övrigt var full med handplockade ingredienser, omsorgsfullt omhändertagna.

Hela upplevelsen gjordes förstås inte sämre av att krogen låg i pittoreska Knäppingsborg, tillsammans med välfyllda delikatessaffärer och ekologiskt visthus.

Hej då Knäppingsborg, jag kommer snart tillbaka!

1 st teolog, sponsrad av durex

Kvällen bjuder på teologer och synd i en härlig mix.

Ni kommer väl?

Läs mer om eventet på Facebook.

More salmon, more salad

A favorite dish of mine. Easy peasy and nothing to it.

Cooking time 5 minutes (+ possibly 1 hour, but not necessarily)

1/2 red onion

1 cucumber

300 g salmon

1 dl Kikkoman japanese soy

2 teaspoons sesame oil

1 tablespoon aged balsamic vinegar or Mirin Rice vinegar

1/2 tablespoon of sugar

possibly: 1/2 lime + 1/2 tablespoon of sugar

Finely chop cucumber, and red onions (or chalottes, or in this instance I got a hold of very small organic onions that I used). Dice salmon. Mix together. Mix soy, sesame oil, vinegar and sugar. Pour over the salad. Let marinade in the fridge for an hour. Or just eat directly.

If you like your salmon a bit more cured/cooked, you can slice lime or lemon and put the slices directly on top of the salmon (then you don't mix everything together, but mix cucumber and onion and place the salmon on top). If you do this, you need to marinade it. Once marinated, remove lime. As this will make the dish more acidic, you will probably have to balance it with more sugar (to taste really).

Recommended together with an Asahi Super Dry.

Rakkaus04

"Rum Away is an amazing club anthem!"

- C Rok, Motorcitysoul [Simple Recordings]

"Malted Away has got to be my favorite for the vintage drum sounds and amazing chopped pads"

- Christo, [Superficially Deep/Atjazz Record Co]

Today the new Pinku Vääty release SPIRITS AWAY EP is out! A hard hitting techno ep, that is guarateed to keep the summer night clubs and raves warm.

Below is a separate post with a Rakkaus Release player that (to the best of my knowledge) automatically updates with new things from the label as they emerge. Did you also know that you can always check in with www.soundcloud.com/rakkaus-records to see what's happening and have a listen to the full tracks in good quality, whenever new things drops? We usually also see to it, that some teasers get released there beforehand - sometimes snippets, and sometimes whole tracks.

Rakkaus Release Player

Thought it would be a good idea to post a RAKKAUS RELEASE player, courtesy of Beatport, that automatically updates with the new things coming out on the label.

Enjoy!

Jonatan

More gnocchi and salmon

Here is a dish I threw together really quickly, but didn't turn out bad anyway. I was going to eat gnocchi, with filet of chicken marinated in a sweet Allesverloren (redwine), lemon, black pepper, salt, and thyme. But the chicken was off, so I had to throw it all away. Instead I had only the gnocchi, lemon and cream that I was going to use from the original dish. So this is what I did...

For one person:

Boil the pasta (I'd already done that). Take one of those portion-sized slices of salmon from the freezer, and microwave it for a minute (if you have unfrozen or fresh salmon that is of course better, but this is my 5 minute dinner rescue). Then poach salmon in vegetable stock for about 4-5 minutes. If the salmon falls apart if you try to divide it with a spoon; it's done (don't let it go overly dry).

Whilst poaching the salmon: Take a pinch of saffron, a tablespoon of sugar and grate some lemon cest, bash together in with pestle and mortar. Add some cream, and put in a pan to heat slightly (it doesn't have to boil). Remove both sauce and salmon (and pasta if you're making it at the same time), from the heat.

Drain pasta, separate the salmon into smaller pieces (should be easy-peasy), mix everything together - you can even add a splash of vegetable stock to the dish if you like (I used about 3 table spoons). Grate parmesan over it, and sprinkle over salt and pepper. Eat it. Now!

Summer Press 2010

Thought I'd supply you with some new press pictures for the summer.

Click here to download hi-resolution pictures: from the top left: (1) (2) (3) (4) (5)

Fixed "in the process"

Noticed that the clip wasn't working, but now it should be.

Click here to get to the fixed post, me talking about my angst in the studio.

Music is never physical!

I've got a friend in the music business who I've sent a couple of promos to from the label - all releases, come to think of it. Everytime I get the same respons: I hate mp3s. Send me a minute of the main track, I have too much to do. Essentially; I'm not bothered if it's not physical. He then goes on to write an email about how well his physical-records-only label is doing. And all I ever get from him on Facebook is pictures of his new slipmats or whatever it may be for the day.

Well, I've got news for you friend. Music is never physical or non-physical once it's played. You mean to tell me that music is essentially worthless to you, if it's not engraved on a piece of plastic, so that it can be played with a grammophone?

I think the essential lesson about music is that it's never worthless; it's something deeply rooted in our culture, something we crave, something we need in order to express what mere words can't. And at the moment you play it, it is something rather physical, vibrations hitting not only your eardrums but your entire body, enhancing or even changing your emotions. And that's regardless of if it's played from a physical disc or from an iPod.

Vänsterpartiet - och det marxistiska mottot

Nu har turen (eller oturen kommit till) Vänsterpartiets grundvalar att analyseras i min serie som leder upp till valet 2010. (För att komma till huvudsidan där jag samlar alla mina poster, kolla in: VAL 2010.) Jag börjar raskt med att ge mig i kast med marxismens motto:

"Från var och en efter förmåga,

till var och en efter behov"

Liksom jag beskrev mig djupt imponerad av liberalismens motto (se tidigare post) men mycket förbryllad över hur Folkpartiet Liberalerna försöker förkroppsliga detta så finns det en rad svårigheter behäftade med även den geniala och kortfattade formuleringen ovan. Orden som är helt avgörande för mottot är: förmåga och behov. Jag tänker här ge mig i kast med en av två, nämligen behov. Detta är inte på något sätt för att förmåga skulle vara ointressant eller mindre viktigt, tvärtom är båda väldigt viktiga och samtidigt likaledes fyllda med ideologiskt innehåll.

Behov är i det här fallet begränsat till materialistiska behov. Redan här blir det problematiskt: nu ska han börja prata om religionens vikt är och varför religion ska vara politik, tänker ni... Nej, inte riktigt. Även om man vill hålla sin favoritgud utanför resonemanget så är behov i ett materialistiskt perspektiv begränsat. Behov är mat, husrum, kläder, förnödenheter. Behov är däremot inte kultur, musik, sammanhang, känsla av mening, glädje, kärlek.

En vän till mig i Polen berättade om hur det var under kommunisttiden: Ryktet spred sig att det var en last med bananer på väg mot staden. När den stora dagen kom ringlade kön runt kvarteret, folk väntade i timtal och till sist gick de hem med varsin banan. Just eftersom det här utspelade sig på kommunistisk mark är det här intressant att analysera. Fanns det någon som egentligen hade ett behov av den extremt exotiska bananen? Var det egentligen någon som slapp svälta till döds av att ha ätit just en mättande gul frukt istället för den sedvanliga havregrynsgröten (eller vad man nu åt)? Och varför sysslade det kommunistiska partiet över huvud taget med att importera en sådan helt överflödig lyxprodukt från första början? Här kan man skymta någonting i det mänskliga psyket som pekat mot att "människan inte kan leva av bröd allena". Än mindre trivialt blir det om vi exemplifierar människans icke-materialistiska behov med hur spädbarn som får allt de behöver (mat, husrum, kläder...) ändå dör om de inte får kärlek eller mänsklig kontakt.

Nästa problem är huruvida de behov som människor verkligen har är universella? Annorlunda uttryckt: är människor i grunden helt lika? Det här är möjligt att måla upp som den stora schismen mellan vänster och höger. Där intar högern positionen att människor i grunden är olika och att sociala strukturer därför inte ska styra över människans handlingsutrymme alltför mycket. Vänsterns perspektiv är att människor i grunden är lika och att sociala strukturer gör oss olika. Min analys är att dessa två, hur paradoxalt det än kan verka, är förenliga: människor är i grunden lika och olika.

Enligt mitt sätt att se gör vänstern rätt i att motverka de sociala strukturer som gör människor ojämlika. Vi har också universella behov som kan etableras, men jag skulle säga att dessa är ganska få, eller duger ganska dåligt för att formulera en politik på basis av. Högern gör rätt i att erkänna människors olika behov på individ och kollektivbasis, men att formulera en politik som lämnas helt åt medborgarna (som argumentet brukar vara - så liten stat som möjligt) gör egentligen regeringen överflödig, särskilt i en tid då internet skulle tillåta direktdemokrati och dagliga folkomröstningar om i princip allt. Då skulle vi endast behöva en administrativ apparat (som för ut information och genomför besluten) och ingen regering/riksdag.

En höger och en vänster?

Såsom jag beskrivit vänster/höger ovan, så ser inte verkligheten ut. Högern är flera partier, varav endast ett till fullo förfäktar en marknadsekonomisk modell (den som jag beskriver ovan). Det finns andra varianter, såsom KDs värdekonservatism, som egentligen har mycket litet att göra med Moderaternas politik, men som valt att ingå i en koalition med helt andra ideologiska premisser. Vänstern har frågor av en lite annan karaktär att fajtas med; en som kan delas upp i en fundamentalistisk marxism eller en progressiv.

Helt tydligt var att den polska kommunismen i någon mening var progressiv, eftersom den såg folkets behov av "helt onödiga" bananer. Så vad menar jag med fundamentalistisk? Ordet stammar från en grupp kristna amerikaner som på 20-talet (vill jag minnas) gav ut en rad pamfletter, som summerade vad kristen tro stod för i deras ögon; the fundamentals. Bland annat var detta att Bibeln skulle tolkas bokstavligt (hur man nu gör det). Så om vi överför detta till marxism så handlar fundamentalism om tron på att det går att "otolkat" tillämpa ens heliga text (i det här fallet Manifestet o Co), oavsett vilket tid vi lever i. Problemet blir att om vi försöker behålla den heliga texten intakt, så förändras begreppen runt den.

Jag utlovade en passning till Simone Weil i föregående text, och nu kommer den. Hon radar vid ett tillfälle upp en lista på vad som utgör en proletär. Dåtidens proletärer i England var närmast livegna, ägde inget själva, bodde trångt - hela familjer i motsvarande en etta med stampat jordgolv - osv. De hade ingen möjlighet att resa sig ur sin fattigdom eller förändra sina villkor. Om vi emellertid idag försöker använda Manifestet "otolkat" i en Svensk kontext så innebär det att det även idag finns proletärer, trots att det inte finns några arbetare som stämmer in på villkoren som sattes upp för vad en proletär egentligen var. (Weil sa också att en yrkesutbildad person med en egen bostad och jordmån nog att förse familjen med mat, inte kunde betraktas som en proletär längre.)

När jag här om sistens träffade en man som sålde tidningen Proletären så "försa" försäljaren sig i fråga om vilka tidningen riktade sig till. Försäljaren pratade om när han var ute och pratade med "gubbarna på bygget". Min tanke blev genast; hantverkare - är de proletärerna idag? Dessa gubbar är allt det som Weil listade ovan, som upphäver proletärens tillstånd. De har samma möjlighet att resa till Thailand som vilken tjänsteman som helst (vilket tycks vara vår tids mått på välstånd). Jag ska inte säga att vår gode försäljare tappat kontakten med verkligheten (byggen finns ju i verkligheten), men dessvärre var etiketterna han använde för att beskriva och förstå verkligheten hopplöst passé.

En annan incident jag minns var valet 2002 då jag läste igenom Vänsterpartiets vallöften i punktform. Ingenstans stod det någonting om hur V tänkte sig att egenföretagare passade in i deras bild av Sverige. Arbetare, arbetare, arbetare, var allt jag hittade. Som vilken frilansande musiker eller kulturarbetare som helst kan intyga så finns inga som helst möjligheter inom vår sektor att ha en anställning där arbetsuppgiften är att producera sin egen musik, för skivutgivning. Att jag själv ägde produktionsmedlem - min studio, min mikrofon och min sångröst - var tydligen antingen dåligt (trots att det är det som marxismen strävar efter) eller så hade jag uppnått den "status" som medborgaren ska ha och därför var jag ointressant. Att egenföretagare har det sämsta sociala skyddet av alla i det svenska samhället bekom inte Vänsterpartiet, eftersom deras väljare på förhand bestämts till arbetare. Detta var ett typiskt exempel på hur tolkningen av den heliga texten resulterat i ett misslyckande med att se att det i Sverige 2002 inte behövde finnas någon motsättning mellan att vara egenföretagare och att vara positiv till en generös fördelningspolitik.

Det jag berört ovan är några problem med att förstå vad människors behov är och vad de består i för olika människor - och hur det resulterar i en ofta omodern förståelse av verkligheten. En tolkning som blir särskilt problematisk när gamla begrepp som proletär smyger sig in, fastän dess innehåll helt har bytts ut med tiden.

LÄS TIDIGARE ARTIKLAR