Biography (build)

I thought I would start building a complete biography, adding titles whenever I have some spare time. If you're wondering about a release, please comment and I'll add it under the proper section.

Albums
2007 Find The Form (Scandinavian & Australien physical + world wide digital release, including two bonus tracks, previously unreleased)
2006 Find The Form (Japan release)
2005 A New Blues
2005 Ernesto Sings (Japan release)
2004 Album

Singles
2009 (I Need a) Bassline with Waveplant
2007 I Get So Alone + 1990now & The Infiltrator's remixes
2007 What Goes On Inside
2006 Sick n Tired (Japanese release)
2005 Blame It On Your Melody + Unai & Yukihiro Fukutomi remixes
2003 Portuguese Nights EP
2002 Let Me Decide vs Swell Session

Collaborations:
2009:
Pandora "One of a Kind" (Koyra's Electro Mix)
Atjazz "Underlined" ft Ernesto & C-Rok The Fury

2008:
Blu Mar Ten: "All over again"* + remixes
Blu Mar Ten: "Anytime Soon" Ernesto Remix

2007:
Atjazz "Put It On" ft Ernesto + Osunlade, Atjazz & Pinku Vääty Remixes

2006:
Beanfield "Close To You" + Funkstörung remix
Gerd "In Love With You (I Tell Ya)"

2005:
Beanfield "Someone Like You"
Beanfield "Kiss" & "Chosen" on the album "Seek"

2004:
Plej "And So Lay The Land"
Quant "Self Control", "Getting Up" on the album "Getting Out"
Quant "Trying" + Gerd & Quantic remixes
Quant "Miracle man"

2003:
Plej "You" ft Ernesto
Plej "Blue" + Akufen remix
Stateless "Bringin' me down" + Agent K remix

2002:
Stateless "Falling Into"

* Also licensed and released in the videogame Dance Dance Revolution


More collaborations to come (some datings may be wrong, I'm writing this off the top of my head)

Summary

Every year, everyone and everything racks up a host of best of the year passed and so forth. I instead want to reflect on what I've done this year.

Parenting.

If 2008 was the first trembleing year of parenthood, where both of us read up on methods for this and sollutions to that (kind of like your child was a problem), this year has been smoother sailing. In 2008 some good books were read and placed in the bookcase, this year they've stayed there. A kid means infinite discoveries, and rediscovering, reassessing and understanding things quite differently. It's an exhausting but exhillarating ride.

Music.

Although plans were more extensive I released the I Need a Bassline single together with Waveplant. There's been some other music works in the wings, but I'm waiting for the proper possibilities for this music, rather than just throwing it out there on a wim.

Theology and religious studies.

After reading a load of fantastic books during the last few years, and thereafter having to sum them up in essays - always with a rigorous limit on the maximum number of pages allowed - I've finally been let loose to produce serious academic text. My fieldwork how young muslims view the political left-right-scale in Sweden is finished, and will be published as a pdf (as all exam works are) at the beginning of next year. But more excitingly it will also be made into an article in a book about religion and politics! More about this when it happens.

Wine.

I've found a little collector's streak in me. Although my alcohol consumption is modest, I've managed to try a number of good new wines, and more importantly; understand why I find these wines good. I've gained some knowledge about a few grapes and what characterize them. My main focus has been Pinot Noir, Chardonnay and Sauvignon Blanc. Chardonnay is wonderful because it generates such an array of wines. I really like American and South African ones that are heavy in oak and butter notes, and I'm also very keen on the crispness of a good Chablis (which is always done on Chardonnay). Even though I've so far been much of a new world-guy I'm very very keen on the french region of Sancerre. And I've learned, as with Chablis, that Sancerre wines are always made from the same grape, which in Sancerre's case is Sauvignon Blanc.

Bread.

To my great delight we had our kitchen re-done this summer. New appliances, and among them a new oven. And so I've started to make bread with a great deal of help from my good friend Manitoba Cream who is always present in my baking. I've also got a lot of inspiration from the blog Pain De Martin (in Swedish). As a rookie baker I've come a long way in a short time. As I'm writing this for instance, my home-made leaven Ciabatta (that has taken me three days to make) are in the oven.

Earlier, I've had some gatherings at home where we ate bread and cheese and drank some exciting wine. This year the wine pairing has gotten more informed and exciting and the bread on which the cheese is places - has been a home-made success!

So, not listing anything as the best or the most exciting, these are things that I've been excited about in 2009. It's probably no stretch to imagine that 2010 may look similar, although it will hopefully involve more music not only being made but also being released.

Best wishes for the futuristic year of 2010!

Jonatan

Julsubkultur

Såhär på julafton när alla firar kristus, messias - räddaren- är det kanske på sin plats att diskutera lite vad denna räddaren uppfattas i vår kultur. Jag skulle i all enkelhet vilja göra några jämförelser mellan vår tid och urkyrkan, de allra första kristna.

Idag är det snarare så att vi är rädda för suspekta kristna, än att vi ser någonting som är "kristet" som räddningen. Vidare kan vi inte idag tala om vad som är "kristen" moral eller logik, eftersom det finns alldeles för många kristna för att de någonsin skulle kunna komma till konsensus om vad det kristna budskapet innebär i handling och praxis. (Alla dogmer handlar också om att tro rätt, snarare än att göra rätt. Det är förmodligen därför någon kunnat enas om dem.)

När den allra första kyrkan gjorde bedömningen att kristus var den messias som profeterna i judarnas heliga skrifter hade talat om, så uppstod en närmast hemlig underjordisk kyrka. Utvecklingen i samhället gick från att majoriteten var skeptiska och rädda för de kristna, till att de till slut utgjorde en majoritet av romarrikets befolkning då kejsar Konstantin införde kristendomen som statsreligion år 393.

Trots att vi idag har en kultur som bygger på kristna arv, tankar och traditioner i väldigt hög utsträckning (märk väl, inte uteslutande dock), har vi idag andra narrativ att förhålla oss till. För hundra år sedan var bibelns berättelser de som vi använde oss av för att förstå vår egen situation, idag kommer berättelserna snarare från Hollywood och livsstilsmagasin. Min poäng här är inte att döma ut Hollywood (jag är en entusiastisk cineast), utan snarare att det som var viktiga byggstenar i vår kultur och tradition idag är främmande och lite obegripligt, vilket gör att vi är misstänksamma mot kristendomen.

Idag står vi återigen inför ett vägval där de flesta tror att vi behöver välja ett av de två vägval som rommarriket valde mellan. Det ena är att misskreditera och misstänkliggöra (och i rommarriket ingick också förfölja) de kristna. Det andra var att göra kristendomen till statsreligion för att den till slut var så mäktig. Idag pratas också om "ledkultur" på flera håll i Europa, när det diskuteras vilken roll kristendom kontra islam bör ha i våra samhällen. Idén om ledkultur och en kyrka knuten till staten är snubblande nära varandra och dessutom omodern och dum.

Från början var kristendomen en subkultur som verkade som motkraft till de förhärskande grekiskromerska idealen. Idag finns möjligheten att återigen låta kristendomen vara samma sorts subkultur, en kraft som bygger på sin egen attraktionskraft och logik. Vi behöver inte välja någon "taktik" för att "hantera" den. Vi kan istället nöja oss med att kristendomens (idag) alternativa logik kan få vara en kraft eller motkraft i samhället, en kraft som många andra om än spelande efter sina egna regler. Det vill jag hävda är en bra plats för kristendomen idag. När allt kommer omkring får den här subkulturens yttringar oss att samlas och mysa tillsammans idag och omge oss med människor vi förhoppningsvis tycker om och sitta ned och äta en måltid tillsammans. Och för vissa är det kanske en av de få måltider om året som äts utan stress. Bara det borde vara nog för att inte helt misstänkliggöra subkulturen kristendom.

God subkultur på er allihop!

Best of 2009 / Årsbästa

Det här är årets favoriter och mest spelade. Inte nödvändigtvis bara sånt som släppts i år, men likväl väldigt omtyckt musik.

Imogen Heap: Hide and Seek

Basement Jaxx: Peace of Mind

Little Dragon: Fortune

Luke Vibert: Eleventy One

Sam Sparro: Black & Gold

Basement Jaxx: Raindrops

Fibes, Oh Fibes!: Dubious

T-Pain: Chopped n Skrewed (ft Ludacris)

The-Dream: Sweat It Out

Nathan Fake: You Are Here (Four Tet Remix)

J. Moss: Abundantly

Ryan Leslie: Valentine

Kirk Franklin: He Will Supply

Tingsek: Six Years (ft Pauline)

Michael Jackson: This is It

Kings of Convenience: Me in You

Aquasky: Plane Invaders

Tingsek: Coming Back to You

Jace Everett: Bad Things

Favorite tracks this year. Not necessarily all new, but all good.

Open with Spotify.

And with this I say Merry Christmas and Happy New Year to all of you!

Thanks for reading this year. See you soon.

Jonatan (aka Ernesto)

tvåtusentalskärlek [21st century love]

Några perspektiv på kärlek. Det vore roligt med en teologisk utläggning om hur de passar in i samtiden och "den kristna världsbilden".

T-PAIN: Long lap dance

THE-DREAM, LIL' KIM, T-PAIN, CHARLIE WILSON & SOULJA BOY: Download

THE-DREAM: I luv your girl

T-PAIN ft CIARA: Blowing Up

R KELLY ft SNOOP DOGG: DOUBLE UP

DWELE: I'm cheatin'

THE-DREAM: Luv Songs

THE-DREAM: Falsetto

RYAN LESLIE: Irina

DWELE: Love Ultra

Open with Spotify

[Some perspectives on love. Would be fun to read a theological discussion on how they sit in present day society and the "christian world-view"]

Vinförslag till vännerna

Det här är en lista med vinrekommendationer som jag gjort till ett par av mina vänner, som har bytt ut rött mot vitt på senaste tiden. Men jag tänkte att den även kan vara till glädje för fler därute eventuellt.

1. Simonsig Chardonnay 89:- (Sydafrika) Smörig historia som inte ska drickas kylskåpskall. Oftast är såna här ekade historier dyrare när de är såpass goda.

2. Bonterra Chardonnay 139:- (USA) Mitt favoritvin full stop. Härligt integrerad ek med KRAV-märke på.

3. Sancerre "les Pierris" (Frankrike) 139:- Jag gillar Sancerre - och Sauvignon Blanc - överlag, så här skulle många andra kunna rekommenderas, men "les Pierris" ligger jämförelsevis lågt i pris och högt i kvalitet. Lite lättare i stilen än vin nr 1 & 2.

4. Douglas Green Chenin Blanc (Sydafrika) 69:- Rättvisemärkt. Skittråkig flaska med finfint innehåll. Lite lättare i stilen än vin nr 1 & 2.

5. Tahbilk Marsanne 95:- (Australien) En kul och annorlunda druva som ger ett vin som är oljigt och funkar att kombinera till väldigt olika mat. Miriam fick det som vinrekommendation vilket skulle passa till en förrätt med tång och skaldjur, varmrätt med kalvfilé och dessert med yoghurtglass. Och det funkade till alla! Originellt och med lite schvung.

6. Hermit Crab Viognier Marsanne 95:- (Australien) Även de som varnar för att köpa viner uppkallade efter skojiga djur, måste göra undantag för det här vinet. Nyskapande och prisbelönt vinmakare (d'Arenberg) som blandar nyss nämnda druvan Marsanne med den blommiga Viognier. Brukar rekommenderas till sån mat som är svårkombinerad med vin (exempelvis asiatiskt om man inte vill dricka Riesling), men det är gott nog för att köpas och drickas utan att ha svårkombinerad mat på tallriken. Smakrikt och eget på ett bra sätt.

7. Dunavar 59:- (Ungern) Valfri druva går bra. Är billigt för att det är från Ungern, inte för att det är dåligt.

8. Jean Louis 59:-( Frankrike) Vill man ha bubblor i glaset slår Jean Louis det mesta under hundringen.

8 viner kanske är en omaka siffra, men fem var för lite och tio viner provar man kankse inte i första laget heller, så 8 får det bli!

Mycket nöje!

Jonatan

Glow on the radio

Tomorrow I'm performing live with the gospel choir I'm involved in, Glow, on P4 radio between 10:30-11. Don't miss!

--

On another topic: I missed it! In November there's been 5 hours of sun this year in Gothenburg. It's absolutely incredible. And now, we got another one, but I was putting Elvira to bed for her mid day nap, and when I got up again the rain was pooring down for the eleventyfirst day in a row. Damn it.

Filmrecension a la Systembolaget

Här om dagen när jag satt och läste filmrecensioner i Metro, kom jag att tänka på hur happy-go-lucky filmer som Chuck and Larry alltid får dåligt betyg och filmer som är nästan jobbiga att genomlida som Lilja 4-ever alltid får bra betyg. I princip det enda som är mer förutsägbart än en romantisk komedi är en filmrecension (särskilt av en romantisk komedi).

Så jag tänkte: Varför inte göra filmrecensionerna lite mer som Systembolagets hemsida, komplett med smakklockor och allt? När det gäller viner brukar klockorna (de här cirkeldiagramsartade ni vet) vara exempelvis sötma, syra och fyllighet. När det gäller film skulle det kunna vara förutsägbarhet, syra (hur söt eller syrlig eller besk är filmen) och fyllighet (är det mycket utfyllnad, hur är tempot)?

Sedan skulle filmen kunna kommenteras lite som vinerna också: Ofta kommenteras viner med hur pass druvtypiska de är. Det vore förträffligt med en motsvarande "genretypiskhet".

Till sist också finns den lilla rutan med mat som passar till. Jag skulle vilja ha en liknande ruta som, men som bara hette "passar till". Ibland skulle det vara popcorn och lösgodis på förslag, andra gånger en låda Kleenex pappersnäsdukar och en annan gång skulle "passar till" tala om att den här filmen bör man inte äta någonting till. Tänk till exempel en splatterfilm matchad med en tallrik spaghetti. Förmodligen en sämre kombo än någon oinformerad vin och mat-matching någonsin skulle kunna bli.

Eders cineastiskt.

Jonatan

And God saw ...

... that a whole fig leaf wasn't really necessary for this guy.

(I didn't place the leaf there)

Right now, I really like ...

... "Hide and Seek" by Imogen Heap.

It's not particularely new. It's just particularely good. I love a good vocoder, and even better when a good singer is layered on top of it. (If I'd been aware of this song when I did the from droid soul to humanism playlist, it would surely have featured there.)

Much love

Jonatan

Dagens tips

En av de som tidigare varit involverad i driften av Tjuvlyssnat.se (en av mina favoritsajter), har nu dragit igång A-listan, eftersom svenskar i synnerhet (enligt hennes kompisar på UD i USA) är älskare av alla former av listor.

A-listan, nu.

Mycket nöje!

Manitoba Cream

Det hemliga mjölet, som gör att ditt bröd beter sig och blir som bageribröd, finns nu att köpa på ditt närmaste Hemköp. Eller åtminstone på mitt närmaste Hemköp. Och då är de ändå inte de mest välsorterade av Hemköpbutiker.

Manitoba Cream, från den kanadensiska provinsen Manitoba, ersätter vetemjöl och vetemjöl special i alla recept (i samma mängd).

____________________________

The secret flour that makes your bread act and bake like a professional bakery's bread is now available in your nearest Hemköp store! And at a very good price (around 20:- for 2 kg).

technovember pt II

And now some more technovember-esque music.

Enjoy!

Andrea Parker: Ballbreaker

Orbital: Out there somewhere - part 2

Unai: Oh U and I

Extrawelt: Fernweh

Metamatics: Blue water (edit)

Christoffer Brus: Lovet (Opiate remix)

Autechre: Simmm

Jimpster: Jus' wanna feel

Lindstrom: Arp she said

Plej: The pollination

Open with Spotify

Lika som bär

Christoph Waltz och Lennart Pettersson

Och visst finns det något likt även i åsiktsväg mellan karaktären Hans Landa (i Inglourious Basterds) och "karaktären" Lennart Pettersson (som vill förbjuda niqab)? En ras är helt klart bättre än en annan, är i alla fall gemensam logik. Och idag pratar man om leitkultur i Tyskland igen. Oroande, någon?

Brödfest

Till slut blev surdegen surdegsbaguetter. Precis lika bra som köpebröd,

men med skillnaden att jag fick äta de här fem minuter efter att de kom ur ugnen.

My leaven turned into baguettes in the end. Every bit as good as bought ones, with the difference that I ate this bread just five minutes after it came out of the oven.

jonatanb - the lifestyle magazine

Recently I've begun to think about my blog as a sort of lifestyle magazine. But one that kind of turns things on its head. Usually in the glossy magazines you associate with the phrase start with something utterly materialistic and then works its way from there.

For instance, if it's an interior design magazine, it starts off with pictures of million dollar homes in exotic locations. Everything from their is accessories to this lifestyle focus. If it's on the other hand a men's lifestyle magazine, we apparently need help accessorizing just to express what we already are. For what we already are is something we should be content with. We may wish for other, bigger and better things, but may never disclose it.

The third example, which is a lifestyle magazine for women, I would like to expand slightly more on. These tend to start with giving women tools for changing what they're not happy with about themselves, particularely weight, but also what way to dress, accessorize and communicate. They then go on to tell women how to understand men and where the limits are, what is out of bounds and what is acceptable in terms of a good heteronormative boy-girl relationship. This off course starts with the fact that these (for the most part young) girls have not attained a sense of self worth enough to know where the boundaries are, without having to be told. These magazines jump on the wagon before girls have been able to establish this sense, and are doing a swell job promoting feelings of falling short to this endless staircase to perfection. All magazines like Elle and the likes doesn't even have to justify their existance, as the teen mags have been hammering in their message with such success that women tend to have accepted their need of guidance and crave further guidance once out of adolecense, having reached adulthood. Inventing words like pretentious to make people hear the sound of an inner mocking bell that tells them not to dive to deep - after all, we're getting quite far away from the surface, right? All according to my subjective observations and analysis, off course.

If I were to sum this up, one (very crude) suggestion could be: Men's magazines doesn't deal in dreams. Women's magazines doesn't deal in reality. How to get your dream job through your "manly agressive means" is something you're supposed to know when reading these mags, all you need is to finally accessorize to make the statement that you know. Women's magazines on the other hand ignores the fact that reality is hugely tilted in favor of men's (stereotypical) behavior and codes. And the sollution offered is always to succumb to this ('learn to communicate', 'how to be a bossy boss', 'negotiate like a man' and so forth). The norm is to neatly place yourself within these categories and find happyness either by ignoring dreams or ignoring reality.

I've come to gather that my main audience is female (now I'm talking about live performances, it's very hard to gauge what the case is with record buyers). And the people who book me are usually males who are keen to keep this clientell in their clubs. So what does my lifestyle magazine want to suggest to people? Do I want to be an Oprah (or Malou von Siwers) who gives people a triathlon of selfhelp tips, that no one really has the possibility to take them time off from life to realize?

This lifestyle magazine doesn't deal in a primary currency of dreams or reality. It deals in uncovering reality so that we can dream up a reasonably realistic scenario that can go from being a utopia to a nowtopia, without having to lower our visions to only including materialistic goods. This lifestyle magazines doesn't say that you have to like certain music, or certain food or certain theology. They are all tools in trying to uncover deep structures in society that can be said to either create or stand in the way of meaning and peace.

This lifestyle magazine is not a quick fix in that sense. Instead, it's one man's journey through these different experiences, with reports on what tools have been found joyous, useful or troubleing along the way. And there is no way of doing this, without being pretentious. Pretentions to me, are but one of the useful tools I've learnt to harness so far.

Jonatan

Editor in Chief of JonatanB Lifestyle Magazine

Leaven me alone

As far as I can google dictionaries, that's what it is... I'm making my first leaven (surdeg), which is now fit to bake with. The question now is what to do, what to do...

I've got a few different ideas as far as usage goes.

This is one of them, from Pain de Martin, a blog I quite like.

Today I'm not feeling very well, so I'm in bed just taking it very very easy. It's not the type of blogging I usually do, ströbloggande, because the fine line between being personal and being boring is one I usually stay clear of. Instead I go for clearcut boring. To anyone not particularily into theology, cooking and/or music, that is.

Väckelsemöte

En av mina favoriter as far as väckelsemöten goes...

Det postsekulära tillståndet vs Demirbag-Sten

I en debattartikel för ett tag sedan kommenterade Dilsa Demirbag-Sten Sverigedemokraten Jimmie Åkessons debattartikel med att hävda att alla gjorde fel: Både Åkesson och muslimer gjorde misstaget att inte göra skillnad på islam och muslimer. I Demirbag-Stens värld finns det alltså en islam som är helt oberoende av människorna som sällar sig till läran, existerande enkom i idévärlden.

När hon sågar teologen Ola Sigurdsons nya bok Det postsekulära tillståndet finns däremot ingen sådan kristendom som är oberoende av sina utövare. Kristendomen kan inte vara en källa eller idé utan är helt och hållet bara en historisk räcka övertramp och brott mot mänskligheten i religionens namn. Sigurdson vill slå ett slag för att kristendom (och religion) kan ha en plats i den offentliga sfären, bland annat i politiken. Men knappast är det på gamla "meriter" (läs brott mot mänskligheten) som kristendomen bör få ta plats. Att omvärdera vilken plats olika ideologier och idéer bör ha i det offentliga rummet är högst centralt, då vi idag lever i ett Sverige där gårdagens enhetslösningar blir alltmer absurda och illa anpassade till den faktiska befolkningen. Sigurdson är en postmodern och kontextuell teolog, men vilken kontext anspråken görs i och vilken räckvidd sådana anspråk kan tänkas ha är någonting som Demirbag-Sten helt missar att diskutera.

Och någonstans i hennes artikel heter det att Sigurdson slår knut på sig själv. Men där Demirbag-Sten verkligen slår knut på sig själv är när hon lyfter fram hur distinktionen privat-offentligt verkat för kvinnors möjligheter i samhället, alltså just den distinktion som feminister kritiserat mycket hårt ända sedan 68-rörelsen. Många grupper i samhället skulle idag hävda att en sådan distinktion är en illusion. Tänk om någon hade hävdat att HBT-personer ska förpassa sina sexuella preferenser till den privata sfären, men att ens personlighet inte fick höras eller synas i offentligheten. Det skulle helt klart framstå som orimligt. En uppsjö grupper upplever just en sådan problematik, att ens privata inte räcker till för att leva ett fullödigt liv utifrån sina övertygelser eller preferenser. Så hur länge ska oinformerade debattörer som Demirbag-Sten få argumentera för att en sådan distinktion alltjämt har en vettig plats i samhället, bara för att det existerar teokratier eller konservativa påvar? En typ av bevekelsegrund som hon själv vände sig mot så sent som för två veckor sedan.

I Demirbag-Stens värld finns inga bra religiösa utövare. Möjligtvis bara bra religion, men den kan tydligen aldrig utövas. Inte ens i framtiden, även om den gör upp med dagens brister.

Läs Demirbag-Sten i Expressen.

Visste du att ...

... "det allra mest kända kristna bidraget till alkoholhistorien är annars champagnen. När Dom Pérignon, som var vinmästare vid klostret Hautvilliers, smakade det för första gången lär han lyckligt ha ropat 'Jag dricker stjärnorna!'.".

Jaha. Dompan är kristen. Inte bara det. Dompan själv var munk. Eat that pingstkyrkan. =)

(ur artikeln: Skål för Gud och för Jesus! av Fredrik Borneskans, i tidningen Bolaget, augusti 2009)

Agenda eller Babel?

Om någon såg gårdagens Agenda så fanns där ett tämligen förbryllande inslag om "talibanmaffian" i Tensta, som utövar påtryckningar för att få muslimska kvinnor att bära skylande kläder. I studion fanns Mohammed Kharraki (ordförande i Sveriges Unga Muslimer) och Nalin Pekgul (S).

Det förbryllande var att de båda debatterade tämligen hetsigt mot varandra samtidigt som de egentligen verkade vara eniga i sak: förtryck i alla dess former ska alltid motarbetas. Dock var Kharraki lite för snabb med att försöka få in debatten på det han helst ville poängtera, nämligen risken med mediedrev och skev mediebevakning, vilket gjorde att samstämmigheten verkade mindre än vad den var.

Jag gick och la mig förbryllad med en enda fråga snurrande i huvudet: Hur kommer det sig att debattprogram alltid har en förmåga att ta fram det allra mest hetsiga i folk och per se verkar bannlysa samförstånd, till och med när debattörerna tycker väldigt lika?

Som ett lite positivt sidospår kan man kanske säga att det var bra att det visas upp något som till synes verkar vara meningsskiljaktigheter eller åtminstone perspektivskillnader i "det muslimska lägret", eftersom detta resulterar i en mindre monolitisk bild av islam och muslimer, både i Sverige och globalt.

Se inslaget med SVT Play

_____________

Övrigt: Idag är mitt livs första surdeg inne på sitt tredje dygn. Den luktar...surt.

En moral ska vi ha

Så verkar resonemanget gå. Jag såg precis på Skolfront som handlade om sexualundervisning i skolan, där filosofer och religiösa föräldrar motsätter sig sexualundervisning i skolan. Anledningarna var exempelvis

- det är en sexualisering av samhället att dela ut gratis kondomer
- jag blir berövad privilegiet att prata om sex och samlevnad med mitt barn
- barnen behöver inte veta allt i så tidig ålder, vissa saker kan man lämna till att upptäcka i vuxen ålder

Jag tänkte lite på just det här med att bli "berövad privilegiet". Ett sådant argument måste ju utgå ifrån idén att barn absolut inte får utsättas för olika moraliska uppfattningar. Om barn eller ungdomar (niondeklassare i det här fallet) får veta att människor tycker olika då går det åt skogen - eller? Jag har lite svårt att hålla med om det. Att RFSU pratar säkert sex med barn, oavsett om de förutsätts ha sex eller inte, har jag svårt att se berövar en förälder möjligheten att ha ett givande samtal med sin tonåring. I den mån som föräldrar över huvud taget lyckas ha givande samtal med sina tonåringar är de värda en stor eloge. Om de, därutöver, lyckas ha givande samtal om sex med sina tonåringar skulle jag vilja befordra dem till livscoacher eller inspirationsföreläsare.

__________________

(Så vad har det med teologi att göra? Naturligtvis att de som starkast motsatte sig sexualundervisning i skolan var emot det av religiösa skäl... Själv är jag skeptisk till att kyrkan 2009 bör ge sig in i en sexualmoralisk diskussion, men mer om det en annan gång.)

Requests for Boolvar?

This one goes out to everyone planning to be in Gdynia on the 14th of November. I'm then playing at Boolvar. Sometimes in the past, people have come up to me during my live set and requested songs, which I haven't prepared for. So, this is a first for me: If you have any requests for me for this gig, please drop me a comment, and I'll see what I can do!

best

Jonatan

technovember

After the month of poptober comes (duh) the month of technovember.

Petter: Left turned

Nathan Fake: The sky was pink (Holden remix)

Seba: Breaks selection (Jesper Dahlbäck remix)

Familjen: Det snurrar i min skalle

Justice: Tthhee PPaarrttyy

Kenny Larkin: Notherns lights

Familjen: Hög luft (Bauri spandonk remix)

Ernesto: I get so alone (Infiltrators remix)

Nacho Marco: Wench

The Chemical Brothers: Saturate

Open with Spotify

Bäst i Göteborg (Best in Gothenburg)

Tänkte bara tipsa de som ännu inte hittat dit, att ta en tripp till Sushiyama - mitt emot Paddan, för vad som är en av de bästa sushiupplevelser jag haft i Sverige.

Sashimi Moriawase

För att citera min flickvän: - Maten ser ut som ett tivoli!

Gyoza

Och tungan uppskattar den kulinariska åkturen.

_______

EN Recap: Sushiyama is the best japanese food I've eaten so far in Gothenburg. Find the Paddanboat and you'll find this place opposite.

En munk mer eller mindre...

"När Melancton har sina mörka perioder går han bönens väg, själv har jag mitt öl". Ett citat från den inte helt oviktige reformatorn Martin Luther angående skillnaden i teologi och inställning mellan honom och hans co-reformator Melancton.

Dagens vin

Dagens vintips: Simonsig Chardonnay 2008.

En finfin Sydafrikansk ekad chardonnay, till ett pris en bra bit under vad såna här fylliga smöriga viner brukar kosta. Servera inte kylskåpskallt, låt det stå framme cirka 20-30 minuter innan servering. Mycket nöje!

Put It On

Idag: Spanien

Maten på bordet är för dagen spansk. En gryta med morötter, selleri och lök som bas. På sedan med färsk timjan, spenat, pancetta eller stekt fläsk (knaperstek separat), rökt paprikapulver (jag hade inget så jag körde på rökt havssalt istället), samt kikärtor kokade med nejlikespäckad lök och vitlök. Kan du få tag på kastanjer, så smula dem över. Själv rev jag rikligt med Tomme de Chevre över.

Njut gärna med en ale från Mölndals egna fina microbryggeri Dugges (men du måste vallfärda till Mölndals system för att få tag på dem).

Taking Sides? (Dick pt III)

(a continuation of my Dawkins series)

Something I would like to point out, regarding the whole God vs science-debate, is that I'm not exactly taking sides in it. Rather; I think both sides are wrong. More precisely; I think both sides are taking their competence out of the context where it's useful. I have already made clear how Richard Dawkins falls short in my eyes. But equally so, it's a question that should be directed towards all "fundamentalists" (a word I use as commonly used, although I could go into detail about its origin and meanings).

For instance, if we study science in school; exactly where and when does it help us to change the curriculum so that we have a creationist version of science onboard? I posed the question to Richard Dawkins; why kill religion, when he is offering no substitute (see the post "Richard, Richard, Richard...")? Equally; how have creationists been able to help study and understand the human genome project, how have creationist perspectives had an impact on scientific cures for cancer, and so forth?

I think one key question here is competence. Are we changing x for y, even though y doesn't have the competence of x? Dawkins wants to make it look like religion is Windows XP and science is Windows 7, in other words: the replacement. Equally, creationists are sticking to their guns saying there's nothing wrong with "XP", and it needs no replacing. I think both these perspectives are mistaken. Also, when Dawkins wants to make it look like faith and science equals theism and atheism and must be at each others throat. Funnily enough, he doesn't care to let more moderates elaborate on how they see the connection. In his Darwin series, for instance, he cuts the archbishop of Canterbury short. Hardly a man you can ignore in an instance like this. He also completely ignores the fact that the Pope already in the 1960ies made the official statement to the world that there is no conflict between what the catholic church says and what Darwinism says. If I were to ask what christian person's opinion would be hard to ignore policies on belief and shaping or influencing faith all over the world. One good answer would definitely be the pope.

Dawkins' problem in this killing-religion-mission of his, is that he doesn't know very much about religion. Many important thinkers, especially political ones, have struggled over how politics and religion should coexist or what kind of religion is acceptable or compatible with politics etc. All too many times, however, the tendency has been to select a too narrow perspective on what religion is to be able to tacle the interesting and important question of religion and politics' position towards each other.

Equally, something that different parts of the church has done in all times, is to be too sceptical about the competence of sciences - both of nature, social sciences and humanities. There are innumerous examples, and it's just pointless to mention them as more people tend to know about them than about the holes in Dawkin's theories. And in that respect, they also help to fuel each other's fires: Early sociology for instance was dead certain that by the beginning of the 21st century, religion would lead marginal existence - a mere curiosity that most people didn't think much of. Not exactly what the global religious landscape looks like today. But surely, one of the reasons was probably that the church tried to rule out that any of the new sciences could actually have an impact or help better the world; a projection that can also easily be falsified.

Åkessons artikel är det bästa som hänt!

Tack Aftonbladet för att ni publicerade Jimmie Åkessons hatiska propaganda. Det verkar vara vad som behövdes för att Sveriges samlade partiledare och presskår skulle reagera på riktigt mot den tilltagande främlingsfientligheten. Det är hög tid att den adresseras, för när den väl gör det så faller argumenten platt.

Rasism?

Jag skrev för övrigt igår att "en röst på Sverigedemokraterna är en röst på ren och skär rasism". Det ska påpekas att rasism inte är rätt term, främlingsfientlighet rör det sig förstås om. Islam är inte en ras, inte en nation och inte en kultur. Tvärtom så består en stor del av exempelvis Sveriges Unga Muslimers (SUM) arbete i att skapa en "blågul" islam, befriad från kulturella sedvänjor som kan blandas samman med religionen, men som i själva verket är hämtade ur en nationell kontext.

Det är också just detta, att peka ut islam som monolitiskt hot, som gör Åkessons argument alldeles extra kvasi-intellektuellt och missvisande. En av böckerna jag tipsade om igår - Esposito&Volls Islam and Democracy är exempelvis ett jättebra exempel på hur principer ur islams källor och idétradition använts för att legitimera helt motsatta statskick, såväl totalitära styren som demokrati. Ibland sker legitimeringen med hänvisning till samma passager. I själva verket är nationalstaten en avgörande faktor för hur människor förstår och tolkar sin tro. På samma sätt kan vi vänta oss en förändring av islam i Sverige. En radikalisering finns dock inget stöd för, särskilt inte eftersom islamismen endast varit framgångsrik i de fall då den varit ett trovärdigt vardagspraktiskt alternativ till en korrupt och ickefungerande statsapparat.

Åkesson tolkar koranen

Jag vet inte om ni märkte det, men det är ganska roligt där på mitten av Åkessons debattartikel att han gör sig själv till koranuttolkare när han säger att islam inte har något nya testamente och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Att förstå och tolka religiösa texter är ingen lätt match. Och den som tänker sig att det endast finns ett möjligt sätt att tolka dessa texter på har inte sett sig omkring i världen. Exempelvis förstår katoliker och protestanter bibeln väldigt olika, och inom protestantismen ryms i sin tur en mängd olika samfund som uppkommit för att bibeln förstås olika. Ingen skulle godkänna ett sådant resonemang - "alla kristna förstår bibeln likadant", men det är lättare att komma undan med påståendet om muslimer, eftersom gemene man är lika inläst på olika grupperingar, tolkningar och samfund inom islam.

Det höjs ofta röster i Sverige när en enskild muslim lyfts fram på grund av "extrema" åsikter. Rösterna höjs oftast eftersom man inte vet hur många muslimer den enskilda personen egentligen representerar - tänk om han eller hon representerar alla!*

En annan, inte så oviktig detalj, är att han i och med det också i princip säger att judarna också saknar allmänmänskligt kärleksbudskap, om en med hjälp av en liten omväg. (Hur tänkte han: slå två minoriteter i en smäll?)

Nog om detta. Återigen, tack Aftonbladet, för att ni fick igång den här helt nödvändiga diskussionen.

________________

Hur fel har Åkesson? Kolla in artikeln "Fel, fel, fel, Åkesson" som pekar på att 14 av 21 påståenden i Åkessons artikel saknar grund, proportioner eller på annat sätt är missvisande.

* Detta var någonting som jag tyckte var oerhört befriande med Halal-TV. De var på inget sätt representativa muslimer, för muslimer i Sverige är en otroligt hetrogen grupp, vilket omöjliggör att tre personer - vilka tre personer som helst - skulle aldrig kunna rymma den mångfald av idéer, kulturer och så vidare som ryms inom gruppen. Men istället för att "vaska fram medelmuslimen" så fick tre tjejer med tokroliga idéer (och ibland var de kanske bara tokiga och ibland bara roliga) varsin kamera och bra sändningstid.

Jimmie Åkessons "intellektuella" ordbajseri

Det behövs väl egentligen inte fler svar på Jimmie Åkessons förbluffande dumma, missinformerade och helt och hållet öppet rasistiska debattartikel om Islam som "det största hotet sedan andra världskriget". (Nu blir det onekligen svårt för dem som hävdat att "Sverigedemokraterna inte längre är ett rasistiskt - utan ett riktigt parti" att göra det med trovärdighet).

Jag skulle säga att det är just den här typen av intolerans; urskiljandet av en definitiv fiende som är den största typen av hot, särskilt för att dra paralleller till andra världskriget. Då pratades det om judefrågan, nu är det muslimfrågan.

Jag skulle här vilja tala om de oerhört tjusiga formuleringarna i början av artikeln. Förmodligen det som får allra minst uppmärksamhet. Men dessa är viktiga för att för dem som inte läst så mycket idehistoria exempelvis, kan det verka som om Jimmie Åkesson vet något. Han ordbajsar bara. Kolla här:

En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.

Ok, here goes. För den som bekantat sig ens lite med postmodernism så är just Universella anspråk det som den ställer sig allra mest kritisk mot. Oikofoba västvärlden är ett påstående som endast kan backas upp av idéer som att man inte skäms för att öppna en pizzeria på landsbygden. Det finns ingen som helst empiriska bevis för att västvärlden skulle råda av någon som helst fobisk skam för de värden eller begrepp som "springer ur den egna myllan". Framför allt är oikofobi som begrepp ganska löjeväckande eftersom fobi handlar om en panisk rädsla och jag har i min dag visserligen träffat Stockholmare som inte är så intresserade av landsbygden, men förutom Carrie i Sex & The City's rädsla för ekorrar tror jag inte att jag stött på varken någon verklig eller fiktiv oikofob, i min dag.

Att använda västerländska fenomen och erfarenheter som utgångspunkt ställer sig Åkesson här kritisk till. Det finns nog få som låter så lokala och begränsade erfarenheter och fenomen till grund för hela sitt resonemang som Åkesson. Det finns ett problem behäftat med att den västerländska erfarenheten ses som ett högre stadium som resten av världen inte kommit ikapp. Men den typen av perspektiv vill ju Åkesson egentligen endast inskärpa och sanktionera.

Tänk om Åkesson bara spenderat lite mindre tid att hata muslimer och mer tid att faktiskt läsa på - vilket varje kunnig politiker bör göra - och informera sig om vilka inställningar som finns världen över i muslimska länder och i Europa, till exempelvis demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och så vidare. Längst ned följer lite boktips på området.

Extra ironiskt blir det att Åkesson gått till attack mot exempelvis Göran Hägglund för att inte vara tillräckligt folklig, samtidigt som han sätter tonen in sin debattartikel med hjälp av en kvasiintellektuell floskelbajsning.

En röst på Sverigedemokraterna är utan tvekan en röst på ren och skär rasism. Efter Åkessons artikel råder ingen som helst tvekan om den saken.

Åkessons debattartikel

Professor emeritus i islamologi Jan Hjärpe svarar

Aftonbladets chefredaktion om debattartikeln

Expressens chefredaktion om debattartikeln

Göran Larsson & Åke Sander Islam and Muslims in Sweden. Integration or Fragmentation? A Contextual Study.

Jytte Klausen The Islamic Challenge

John Esposito & John Voll Islam and Democracy.

John Esposito & Dalia Mogahed Who Speaks For Islam? What a Billion Muslims Really Think.

I Get So Alone

Indie-Poptober

And apart from making a Poptober playlist, off course one should always come prepared with an Indie-Poptober playlist.

Air: Love

Iron & Wine: Carousel

The Postal Service: Against All Odds

José González: In Our Nature

Sigur Rós: Gobbledigook

Shout Out Louds: The Comeback

Håkan Hellström: För sent för edelweiss

Kings Of Convenience: Me In You

Eggstone: Water

Mum: We Have a Map of the Piano

Enjoy in Spotify

Jonatan

Kitchen, no nightmare

Just wanted to share some pictures my kitchen, which I absolutely love and adore.

Thoughts around my kitchen: Stainless steel (costum made), good surfaces to work on - easy to clean. There is a reason why they have these in basically every professional kitchen in the world. The sink is welded into the structure. Also, cooking with induction takes some getting used to. However, you can get a type of heat I've never experienced on a regular stove. Gas would've been good as well, but this is easier to keep clean, which is a bonus if you're no huge fan of cleaning.

Oven with a special bread and pizza function. - Yes, it's true, and fantastic!

And permanent knobs to the right to place hot trays and pans on.

One important feature when we designed the new kitchen was that is was not going to be too sterile. Sometimes, especially in catalogues, it can look like a mausoleum, daunting and you'd feel nervous to bring any sort of produce into it, and making a mess in this spotless designer living. That for me, would be a kitchen nightmare. Instead we leave pots, pans and utensils hanging. Slightly emulating an industrial kitchen, but most of all making it easy to grab something and just get in the game.

And on the bench is also a 5 kg bag of the very special flour Manitoba Cream. I've nearly used up two of them in two months. So you would think that you would've seen more pictures of bread by now.

Kitchenly yours

Jonatan

Oops

The link to the playlist mystically disapeared.
However here it is:

poptober

best
J

Poptober

The month of Poptober comes packed with music by Fibes, Oh Fibes!, Ryan Paris and yours truly featured on a Pandora remix.

Fibes, Oh Fibes!: Run to You (ft Kim Wilde)

Whitney Houston: How Will I Know

Prince: I Would Die 4 U

Ryan Paris: Dolce Vita

Hugh Grant: PoP! Goes My Heart

Fibes, Oh Fibes!: Dubious

Sam Sparro: Black and Gold

United DJ's vs Pandora: One Of a Kind (Koyra's Electro mix ft Ernesto)

Ernesto: I Get So Alone (Radio Edit)

Orup: Jag Blir Hellre Jagad Av Vargar

Coldplay: Viva la Vida

Tingsek: Coming Back To You

Christian Walz: Hold My Hand

Open with Spotify

Enjoy!

Jonatan

"Religion och politik hör inte ihop" del 2

Och idag kom Aldebes svar till Thand Ringqivst

"Religion och politik hör inte ihop"

Centerns ungdomsförbunds ordförande Magnus Andersson sa efter en ledamotsutfrågning att det är tydligt att Mahmoud Aldebe "inte förstått att religion och politik inte hör ihop". Här har vi någon som inte gjort sin hemläxa.

Den svenska forskaren Leif Stenberg kallar exempelvis den här synen, vilken ofta är förhärskande i Sverige, för en uppfattning sprungen ur en "svårutrotad etnocentricitet". Så det är det centern är förkortning för. =)

Jag har skrivit lite om vetenskapsfilosofi och Dawkins & Co tidigare. Jag skulle kunna skriva oerhört mycket mer om politik och religion och hur de hör ihop. Framför allt är det intressant med hela den debatt som blossat upp kring att Mahmoud Aldebe kandiderar i Stockholm för Centerpartiet. Men jag tänkte att jag skulle öppna upp för lite frågor, i den mån folk har sådana kring politik och religion, istället för att försöka hafsa ihop någon övergripande presentation av fältet. Men, det är ändå det fält jag i huvudsak sysselsatt mig med under mina teologstudier det senaste året. Och då framför allt kopplingen mellan islam och politik. Som sagt, fråga gärna, så kanske ni får ett svar som är lite mer påläst än det från Elisabeth Thand Ringqvist, som skrev debattartikeln "Islamister hör inte hemma i Centern" i Expressen.

Jonatan

Run, Paul, Run

A song by my good friend Paul Mac Innes. Enjoy!

J

Evidence? (Dick pt II)

(This is a continuation of my Richard Dawkins and atheism vs theism-thread.)

Evidence. A fav word for Richard Dawkins. But what does it mean? What can it mean? According to the correspondance theory truth is something that can be said to exist in nature that can be "objectively observed", and ones statement about this thing can be checked against the original. This is more or less the version of truth Dawkins adheres to.

What he does not address however, is the question of: how can I investigate this object objectively and not merely subjectively? Is it possible for one person to investigate something without any preconception about what it is he or she is about to observe or investigate? The critique against the correspondance theory is that it's impossible to rid yourself of your preconceptions, prejudice and choices made along the way if you are to observe this object and understand anything of it.

When communicating back what you've seen, this too has to be done in a fashion where you put the observation into a language, a contextual framework to make your observations of this object - investigated with the help of your previous experience and concepts of language, nature, science, history and whatnot - graspable to anyone but yourself.

The idea of objectivity is seriously under critique and constant scrutiny. One of the early postmodern contributions to philosophy of science was to demonstrate how this objective state of all things somehow always ended up benefitting the same group of people; white middleaged men, funnily enough.

It's a good thing to want to rid yourself of preconceptions - ethnocentricity included - and try to overcome the obstacles they pose. It's quite another one to pretend that the preconceptions don't exist. This is what Dawkins does, and is also one of the points where he should be justifiably criticized.

Yours philosophically

Jonatan

PS. One of the tags for this post is "theology". Which may strike you as odd, as my text says nothing about God. What I'm writing about here is philosophy of science. That said, Dawkins is not being explicit about his philosophy of science, and it is partly therefor his entire thesis falls short.

Tro&Vetande

Nej, mitt intresse för Richard Dawkins ligger inte i att återuppväcka "Tro & Vetande"-debatten from lång ago. Mitt intresse ligger istället i att analysera vilket perspektiv och vilken kunskapssyn som ligger till grund för att en sån debatt ska vara "vettig"... På detta tema tänkte jag därför tipsa om en recension av Christer Sturmarks bok "Tro och Vetande 2.0".

Mycket nöje!

Jonatan

Grannar på Tjuvtittat

Jaha, idag är grannarna på Tjuvtittat. Ser man på...

And So Plej The Land

Another video from the archives.

Vocals by yours truly.

Richard, Richard, Richard (stop being such a Dick)

I've browsed the web for some clips of Richard Dawkins after seeing his confused Darwin TV-series. What I've found - to little surprise - really is a formidable war between fundamentalist atheists and theists. This is much likely a topic I will expand on, or come back to now and then, so this is not a final addition to this debate. However, this is very much my point: there should be no final argument that settles this debate. Instead we ought to discuss the ingredients that makes such a debate reasonable or unreasonable. Suffice it to say, I find it to be the latter.

One of the highlights of my youtube-athlon of Dawkins and "counter-clips" was when he said that he is out to kill religion. This is quite interesting I think. It's kind of a white man's burden perspective on religion. We who art enlightened (Dawkins confused philosopher friend Daniel Dennet has labelled themselves "brights" as in enlightened, and "supers" goes for all the superstitious people) ought to save the... "supers".

I find it interesting why someone who is in a position where his life is not influenced more by religious statements or bodies, than by adversary political parties to the one he prefers himself.

As you may or may not know my theology studies is primarily focused on the connection between religion and politics. What I find is that they are both pretty similar in character in many respects. The starting point may vary, but both then go on to have immediate effect on the society in which they occur. Religion and politics emanate from a view on what the good life (and good way of life) consists of and how we ought to get there. "Love thy neighbour" or "from each other after their capacity, to each one after their needs", is attempts to put adjust injustices and say something about how we ought to live together. I could go on for a long time here making comparisons, but I will leave it at this.

My point is simply this: If pre-scientific ideas is the root of ideologies, politics and religions alike - why should religion be excluded from a conversation regarding he we can reach the good life? I'm asking myself: is science (the science Dawkins intends when he talks about science) presenting some clear cut ideas about what we ought to do with the world? What does science say about the implications of natural selection for instance? Should natural selection be allowed to run its course? One conclusion that could (I'm not saying it's the only logical conclusion that can be reached) be reached is that we should premier stronger individuals and care less about those in need, the handicapped, children, old people etc. Even from a Dawkins standpoint where science has tremendous competence and engulfs "purpose of life"-type questions, science still doesn't give us the answer to what we should do with our scientific evidence. Should we invest billions in mapping the human genome or give these billions to starving parts of the world? This isn't a scientific but a moral question.

So, if we really should kill religion, as Dawkins admittedly is setting out to do, shouldn't we (or Dawkins) present something that can replace its (contested) competence?

Yours theologically

Jonatan

Faking the Old School

A new playlist with people doing it... well you guessed right - Old School.

Jazzanova: Look What You're Doing To Me (ft Phonte Coleman)

Amy Winehouse: Back To Black

Veronica Maggio: Måndagsbarn

Raphael Saadiq: 100 Yard Dash

Jamie Lidell: Multiply

Mayer Hawthorne: I Wish It Would Rain

Mayer Hawthorne: Your Easy Lovin' Ain't Pleasin' Nothin'

Mark Ronson: Valerie (ft Amy Winehouse)

Raphael Saadiq: Never Give You Up (ft Stevie Wonder & CJ)

Jazzanova: Let Me Show Ya (ft Paul Randolph)

Jamie Lidell: Another Day

Mark Ronson: Stop Me (ft Daniel Merriweather)

Mayer Hawthorne: Shiny & New

Whitney Houston: Million Dollar Bill

Mary J Blige: I Found My Everything (ft Raphael Saadiq)

Open with Spotify

Dagens tjuvlyssning

En teoretikers paradis, eller mardröm?

http://www.tjuvlyssnat.se/kollektivtrafik/for-lagens-beskyddare

Jonatan

"A Good Impression of the Pope"

One of my favourite stand-up comedians.

Theology+Music

Dryck till Kräftskiva?

For english readers, an introduction to kräftskiva:
I guess kräftskiva is a very swedish thing. And it doesn't really explain much if you translate it... Crayfish record. Yes, well that makes sense... Anyway, we eat boiled crayfish once a year, which is a seasonal feast for sure. The seldomness of the occasion is due to the short season for fishing crayfish in most parts in Sweden.
_____________________________________________

Jag hade en idé häromdagen att jag skulle bjuda på en lätt, blommig Pinot Noir (Saint Clair, #16015, för att vara exakt) till kräftor, för att kompis Artur och jag har väldigt olika smak när det gäller vita viner. Idén sköts dock ned av både mindre och mer kompetent personal på två olika systembolag. Pinot funkar nämligen bra med en del vit fisk; utmärkt till sej- eller torskrygg eller långa exempelvis. Däremot fanns det ingenting som kunde fungera som "brygga" mellan kräfta - med dess tydliga umamismak - och pinon, menade den mest kunniga av de jag konsulterade. Men enligt den kunniga äldre herren funkar inte heller friska vita viner, som annars är bra till skaldjur, särskilt bra till just kräftor. Valet föll till slut på en flaska som var mycket dyrare än vad jag tänkt - men vilken fullträff. En halvtorr champagne:

Taittinger Nocturne!

Envis som jag är öppnade jag dock en flaska Saint Clair Pinot också för att prova. Rätt temperatur här är förstås viktigt, ca 16 grader, snarare än rumstemperatur. Just den här varianten Pinot, skulle jag vilja hävda, funkade ungefär lika bra som vita viner som jag provat tidigare kräftskiveår. Med andra ord, den gjorde inget särskilt för att förhöja upplevelsen, men den var å andra sidan långt ifrån gräslig som jag hade fått höra tre gånger på vägen.

vinnerligt

Jonatan

________________________________________________________
English recap: Next time you go for kräftskiva (aka crayfish record), make sure you save up and get yourself a nice semi-dry Taittinger Nocturne Champagne.

You ...

A classic in the catalogue. Also it's fun to see Erik as "plejboy", as he nowadays shares some spaces at the university with me, in order to study greek and latin after a time out from music, spent on an organic goats cheese farm in France. Who's winning the compulsory academia-beard-contest you ask? He does, actually.

Bassline, the video

From Droid Soul to Humanism

I will reprise a few posts from blog.com that I think may be important, or fun. This playlist is one such reprise.

Cylob: How Will I Die
Luke Vibert: Sparky is a Retard
Luke Vibert: Eleventy One
T-Pain: Chopped 'n' Skrewed (ft Ludacris)
The-Dream: Kelly's 12 Play
Christian Walz: Maybe Not
Favorite Flava: Favorite Flava
Little Dragon: Fortune
Ryan Leslie: Out of the Blue
Damn!: I'm Not Going To Live a Day Without You Girl
Veronica Maggio: Gammal sång
Patti Page: Old Cape Cod

Open with Spotify

The latest single: (I Need a) Bassline

Hell's Kitchen - en teologisk reflektion

När man fått tre michelinstjärnor, gjort ett mångmiljonvarumärke av sitt namn och har restauranger över hela världen - vad gör man då; man kastar mat på människor! Min fundering är: i Hell's Kitchen, vem är Gordon Ramsay; Gud eller djävulen?
Låt oss gå via uttrycket The road to hell is paved with good intentions. Det kan förstås på (minst) två sätt. Det ena är att trots de deltagandes försök att laga mat enligt Gordon Ramsays standard så faller de hela tiden till korta och går sin dom i Hell's Kitchen snart till mötes. Det andra perspektivet är att det är Ramsays egna intentioner som kommer på skam. De goda intentionerna är att ge matgäster gastronomisk njutning och på kuppen lära människor laga maten som ska skänka njutningen. So far so good. Men till vilket pris kommer vems njutning? Det finns till synes ingenting som är en för låg nivå att tilltala andra människor på. En bränt köttstycke och vips utdöms blondinen som lagade maten själv som ett bränt stycke. Och så vidare.

Hell's Kitchen är en stilstudie i ruttenhet och ansvarsfrihet. Ruttenheten består i att vissa människor (matgästerna) är viktigare än andra (kockarna) och att de viktiga människornas njutning får ske precis hur mycket som helst på de mindre viktiga människornas bekostnad. Stunden de äntrar köket tycks de ha gett upp sitt människovärde och är slavar.
Ansvarsfriheten består i att inte bara Gordon själv, utan rader av mellanled (producenter, klippare, inköpare) alla rättfärdigar den här hackordningen med floskler som "bra tv" eller "tittarsiffrorna skulle varit lägre om Ramsay varit snällare".
Men. Kockarna är riktiga människor, som Gordon skäller ut i verkligheten. Vissa tappar det, vissa gråter, vissa skriker och vissa blir utburna på bår. Det är inte bara TV. Och kanske är det detta som vi bör ha med oss när vi bänkar oss framför stilstudien: Det är aldrig bara TV. Det är TV som godkänner att vissa människor är bättre än andra, som basunerar ut att misstag inte är varken mänskligt eller acceptabelt och dessutom att god mat inte kan göras under civiliserade former. Allt naturligtvis helt käpprätt åt... Helvetet.
Att skapa sitt eget lilla helvete, där man själv kan vara djävulen och stå för pinan, verkar vara fullt genomförbart här på jorden. Frågan är naturligtvis varför man väljer att göra det. Och ännu mer, varför man väljer att svära sig fri från andra människors psykiska och fysiska hälsa, när man så uppenbart är den som skapar dessa slitningar. Om Ramsay tycker att det är rätt att ge alla rookies samma behandling som han genomled i franska kök i karriärens begynnelse, då har han också valt att reproducera allt otrevligt han varit med om under förevändningen att det är nödvändigt och skapa elaka kockar i sin avbild.

Men än intressantare än att dividera om Gordon Ramsay är djävulsk eller inte är det kanske att resonera kring vilken typ av människosyn serien föder. Karriär får kosta blod, svett och tårar - inte bara mina egna utan även andras. Det vore vidare inte särskilt lyckat att tänka sig att den hårda jargongen slutar i tv-rutan och att vi själva står helt oberörda av vad vi ser. Istället påkallar tv-serien ett behov av att utvärdera om det verkligen är så att vägen till helvetet kantas av goda intentioner och i så fall hur långt vi själva vandrat på den vägen, enligt samma paroll som är förhärskande i Hell's Kitchen?

Lammstek / steak of lamb

En lammstek jag gjorde häromdagen. Försegla i het panna, och så in i ugnen med köttermometer, låt den nå strax under 70 c.

När den börjar närma sig (ca 20 minuter kvar), pensla med hemmagjord kantarell- och timjanpesto (innehåller även parmesan, valnötter, vitlök och olivolja).

Servera med en kantarellrisotto toppad med färsk timjan, parmesan och knaperstekt bacon, en sallad med ugnsbakad lök, soltorkad tomat och blandade salladsskott och en rödvinsreduktion.

Seal your steak of lamb in a hot pan, then let it go in the oven with a thermometer put it. Aim for 70 c. When there's about 20 minutes to go, coat it with a homemade chanterell and thyme pesto (if you put the pesto on in the beginning it gets burnt). The pesto also contains walnuts, parmesan, garlic and olive oil.

Serve with a chanterelle risotto, topped with crispy bacon, parmesan and fresh thyme, and a mixed leaf salad with oven baked onions and sun dried tomatoes, and a redwine reduction.

Att dricka (/to drink): Chateau Hourtin-Ducasse, 119:-
Bordeauxvin i klassisk, ganska stram stil fick jag lära mig. Då gillar jag klassisk Bordeaux.

Notis: Det här vinet köpte jag egentligen bara för att jag gillade flaskan - något som många säger att man aldrig ska göra. Men. Det beror lite på vad man gillar för flaskor. Katter, nunnor och skojiga bib:ar göre sig icke besvär. Men kolla in den här etiketten så fattar ni....

blog vs spot

Det finns dem som är gamla och trötta i internetgamet. Som tror att man kan ta betalt för saker som finns i bättre versioner gratis. Blog.com verkar falla in just i den kategorin. Av mina blog-stats (och min skivförsäljning) att döma är jag ingen Britney Spears. Det borde därför gå utmärkt att hålla jämn takt med trafikflödet på min blogg - men icke. Varje månad når jag nån form av stenåldersmässig transfer limit och sedan får mina besökare (du) inte se bilder mer, bara text. Så efter mycket våndande över att bli av med den klart klatschiga adressen jonatan.blog.com så får framtiden nu istället hostas av google och heta jonatanb.blogspot.com
En nyhet (för sådana ska man ju ha) är att jag kommer försöka skriva mer på svenska. Ibland bara. Kanske.
Så vänligen börja nu begagna er av detta som er one-stop-shop till allt som har med teologi, matlagning och musik att göra... och droppa gärna en kommentar nu och då!

Fridens
Jonatan


----

After a year of great confusion and a stranglehold on how much data one blog may transfer (hardly any it seems), I've decided to leave blog.com and instead rely on the sturdy hosting of google who doesn't seem to mind hosting blogs that people actually read. People charging money for less usable versions of something you can get from free is a tiresome breed on the internet. Blog.com surely falls into this category. Hence good bye to the nice address jonatan.blog.com (the url was the only reason I stayed), and hello to the not impossible to remember jonatanb.blogspot.com.
One new thing with this blog is that I will write more in Swedish. It surprised me that people would comment on my former myspace-blog every time I wrote in Swedish, pointing out that not everyone understands Swedish. Well, english may be lingua franca, but I like Swedish. Very much, actually. And sometimes, as you learn whilst taking a hermeneutics class, translations are never quite the same things as what they intended to translate.

Yours truly
Jonatan