onsdag 12 maj 2010

Pajkastning - någon?

Har de senaste veckorna förundrats en hel del över hur media - och då särskilt kvällspressen och Metro - beskriver det kommande valet. Löpsedlar och artiklar, alla tycks hötta med samma varningens finger: Om grön-rödingarna kommer till makten, då tar Sahlin dina pengar - och köper handväskor och Toblerone för dem!!

Eller varför inte en fantastiskt tänkvärd löpsedel som "så mycket dyrare blir spriten". Med en bild på en flaska Absolut Vodka, som skulle kosta 260 kronor, istället för 239 (alltså 21:- skillnad). Som jag skrivit om mer än en gång här i blogosfären så pluggar jag religion och politik, däribland också politisk teori "frånskilt" från religiösa element. Jag anser mig hyggligt insatt i allmänpolitisk problematik. Varför är det viktigt då? Jo, för att jag inte är övertygad om varken vänsterns eller högerns förträfflighet och att något parti förtjänar att höjas över all kritik. Med det sagt, undrar jag lite stilla: Hur dumma tror kvällspressen egentligen att vi är?

Till exempel, när vi får höra att Sahlin ska höja skatten (no shit), är inte den centrala frågan; vad ska pengarna gå till? Om den ska gå till hemlösa katter, eller till förskolor i ditt närområde kanske det inte är så hemskt. :) På samma sätt bör inte vänsterväljare opponera sig per automatik så fort de hör att skatten ska sänkas. Kanske har fabror Reinfelt kommit på ett i sanning klyftigt sätt att effektivisera något inom statsapparaten, eller utvinna lite pengar tillbaka ur EU-konstruktionen som vi bollar bollar med?

Och min sista fråga är slutligen; varför har aldrig Sahlin tänkt på att slå alla med häpnad och effektivisera någonting som sedan får henne att sänka skatterna - så att hon kan locka tillbaks "nya moderater" till "gamla socialdemokratin"? Ibland tycks partiledarna vara så inständga i sin egen navelskådande ideologiska logik att de glömmer bort att lyssna på frågan (eller tänka på att de skulle kunna ha väljare utanför sin "vanliga" väljarbas) innan de formulerar svaret (eller förslaget). (I owe you one for that, Chris Rock.)

Eders politiske bloggare
Jonatan




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar