Det behövs väl egentligen inte fler svar på Jimmie Åkessons förbluffande dumma, missinformerade och helt och hållet öppet rasistiska debattartikel om Islam som "det största hotet sedan andra världskriget". (Nu blir det onekligen svårt för dem som hävdat att "Sverigedemokraterna inte längre är ett rasistiskt - utan ett riktigt parti" att göra det med trovärdighet).
Jag skulle säga att det är just den här typen av intolerans; urskiljandet av en definitiv fiende som är den största typen av hot, särskilt för att dra paralleller till andra världskriget. Då pratades det om judefrågan, nu är det muslimfrågan.
Jag skulle här vilja tala om de oerhört tjusiga formuleringarna i början av artikeln. Förmodligen det som får allra minst uppmärksamhet. Men dessa är viktiga för att för dem som inte läst så mycket idehistoria exempelvis, kan det verka som om Jimmie Åkesson vet något. Han ordbajsar bara. Kolla här:
En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.
Ok, here goes. För den som bekantat sig ens lite med postmodernism så är just Universella anspråk det som den ställer sig allra mest kritisk mot. Oikofoba västvärlden är ett påstående som endast kan backas upp av idéer som att man inte skäms för att öppna en pizzeria på landsbygden. Det finns ingen som helst empiriska bevis för att västvärlden skulle råda av någon som helst fobisk skam för de värden eller begrepp som "springer ur den egna myllan". Framför allt är oikofobi som begrepp ganska löjeväckande eftersom fobi handlar om en panisk rädsla och jag har i min dag visserligen träffat Stockholmare som inte är så intresserade av landsbygden, men förutom Carrie i Sex & The City's rädsla för ekorrar tror jag inte att jag stött på varken någon verklig eller fiktiv oikofob, i min dag.
Att använda västerländska fenomen och erfarenheter som utgångspunkt ställer sig Åkesson här kritisk till. Det finns nog få som låter så lokala och begränsade erfarenheter och fenomen till grund för hela sitt resonemang som Åkesson. Det finns ett problem behäftat med att den västerländska erfarenheten ses som ett högre stadium som resten av världen inte kommit ikapp. Men den typen av perspektiv vill ju Åkesson egentligen endast inskärpa och sanktionera.
Tänk om Åkesson bara spenderat lite mindre tid att hata muslimer och mer tid att faktiskt läsa på - vilket varje kunnig politiker bör göra - och informera sig om vilka inställningar som finns världen över i muslimska länder och i Europa, till exempelvis demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och så vidare. Längst ned följer lite boktips på området.
Extra ironiskt blir det att Åkesson gått till attack mot exempelvis Göran Hägglund för att inte vara tillräckligt folklig, samtidigt som han sätter tonen in sin debattartikel med hjälp av en kvasiintellektuell floskelbajsning.
En röst på Sverigedemokraterna är utan tvekan en röst på ren och skär rasism. Efter Åkessons artikel råder ingen som helst tvekan om den saken.
Göran Larsson & Åke Sander Islam and Muslims in Sweden. Integration or Fragmentation? A Contextual Study.
Jytte Klausen The Islamic Challenge
John Esposito & John Voll Islam and Democracy.
John Esposito & Dalia Mogahed Who Speaks For Islam? What a Billion Muslims Really Think.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar