Såhär på julafton när alla firar kristus, messias - räddaren- är det kanske på sin plats att diskutera lite vad denna räddaren uppfattas i vår kultur. Jag skulle i all enkelhet vilja göra några jämförelser mellan vår tid och urkyrkan, de allra första kristna.
Idag är det snarare så att vi är rädda för suspekta kristna, än att vi ser någonting som är "kristet" som räddningen. Vidare kan vi inte idag tala om vad som är "kristen" moral eller logik, eftersom det finns alldeles för många kristna för att de någonsin skulle kunna komma till konsensus om vad det kristna budskapet innebär i handling och praxis. (Alla dogmer handlar också om att tro rätt, snarare än att göra rätt. Det är förmodligen därför någon kunnat enas om dem.)
När den allra första kyrkan gjorde bedömningen att kristus var den messias som profeterna i judarnas heliga skrifter hade talat om, så uppstod en närmast hemlig underjordisk kyrka. Utvecklingen i samhället gick från att majoriteten var skeptiska och rädda för de kristna, till att de till slut utgjorde en majoritet av romarrikets befolkning då kejsar Konstantin införde kristendomen som statsreligion år 393.
Trots att vi idag har en kultur som bygger på kristna arv, tankar och traditioner i väldigt hög utsträckning (märk väl, inte uteslutande dock), har vi idag andra narrativ att förhålla oss till. För hundra år sedan var bibelns berättelser de som vi använde oss av för att förstå vår egen situation, idag kommer berättelserna snarare från Hollywood och livsstilsmagasin. Min poäng här är inte att döma ut Hollywood (jag är en entusiastisk cineast), utan snarare att det som var viktiga byggstenar i vår kultur och tradition idag är främmande och lite obegripligt, vilket gör att vi är misstänksamma mot kristendomen.
Idag står vi återigen inför ett vägval där de flesta tror att vi behöver välja ett av de två vägval som rommarriket valde mellan. Det ena är att misskreditera och misstänkliggöra (och i rommarriket ingick också förfölja) de kristna. Det andra var att göra kristendomen till statsreligion för att den till slut var så mäktig. Idag pratas också om "ledkultur" på flera håll i Europa, när det diskuteras vilken roll kristendom kontra islam bör ha i våra samhällen. Idén om ledkultur och en kyrka knuten till staten är snubblande nära varandra och dessutom omodern och dum.
Från början var kristendomen en subkultur som verkade som motkraft till de förhärskande grekiskromerska idealen. Idag finns möjligheten att återigen låta kristendomen vara samma sorts subkultur, en kraft som bygger på sin egen attraktionskraft och logik. Vi behöver inte välja någon "taktik" för att "hantera" den. Vi kan istället nöja oss med att kristendomens (idag) alternativa logik kan få vara en kraft eller motkraft i samhället, en kraft som många andra om än spelande efter sina egna regler. Det vill jag hävda är en bra plats för kristendomen idag. När allt kommer omkring får den här subkulturens yttringar oss att samlas och mysa tillsammans idag och omge oss med människor vi förhoppningsvis tycker om och sitta ned och äta en måltid tillsammans. Och för vissa är det kanske en av de få måltider om året som äts utan stress. Bara det borde vara nog för att inte helt misstänkliggöra subkulturen kristendom.
God subkultur på er allihop!
Idag är det snarare så att vi är rädda för suspekta kristna, än att vi ser någonting som är "kristet" som räddningen. Vidare kan vi inte idag tala om vad som är "kristen" moral eller logik, eftersom det finns alldeles för många kristna för att de någonsin skulle kunna komma till konsensus om vad det kristna budskapet innebär i handling och praxis. (Alla dogmer handlar också om att tro rätt, snarare än att göra rätt. Det är förmodligen därför någon kunnat enas om dem.)
När den allra första kyrkan gjorde bedömningen att kristus var den messias som profeterna i judarnas heliga skrifter hade talat om, så uppstod en närmast hemlig underjordisk kyrka. Utvecklingen i samhället gick från att majoriteten var skeptiska och rädda för de kristna, till att de till slut utgjorde en majoritet av romarrikets befolkning då kejsar Konstantin införde kristendomen som statsreligion år 393.
Trots att vi idag har en kultur som bygger på kristna arv, tankar och traditioner i väldigt hög utsträckning (märk väl, inte uteslutande dock), har vi idag andra narrativ att förhålla oss till. För hundra år sedan var bibelns berättelser de som vi använde oss av för att förstå vår egen situation, idag kommer berättelserna snarare från Hollywood och livsstilsmagasin. Min poäng här är inte att döma ut Hollywood (jag är en entusiastisk cineast), utan snarare att det som var viktiga byggstenar i vår kultur och tradition idag är främmande och lite obegripligt, vilket gör att vi är misstänksamma mot kristendomen.
Idag står vi återigen inför ett vägval där de flesta tror att vi behöver välja ett av de två vägval som rommarriket valde mellan. Det ena är att misskreditera och misstänkliggöra (och i rommarriket ingick också förfölja) de kristna. Det andra var att göra kristendomen till statsreligion för att den till slut var så mäktig. Idag pratas också om "ledkultur" på flera håll i Europa, när det diskuteras vilken roll kristendom kontra islam bör ha i våra samhällen. Idén om ledkultur och en kyrka knuten till staten är snubblande nära varandra och dessutom omodern och dum.
Från början var kristendomen en subkultur som verkade som motkraft till de förhärskande grekiskromerska idealen. Idag finns möjligheten att återigen låta kristendomen vara samma sorts subkultur, en kraft som bygger på sin egen attraktionskraft och logik. Vi behöver inte välja någon "taktik" för att "hantera" den. Vi kan istället nöja oss med att kristendomens (idag) alternativa logik kan få vara en kraft eller motkraft i samhället, en kraft som många andra om än spelande efter sina egna regler. Det vill jag hävda är en bra plats för kristendomen idag. När allt kommer omkring får den här subkulturens yttringar oss att samlas och mysa tillsammans idag och omge oss med människor vi förhoppningsvis tycker om och sitta ned och äta en måltid tillsammans. Och för vissa är det kanske en av de få måltider om året som äts utan stress. Bara det borde vara nog för att inte helt misstänkliggöra subkulturen kristendom.
God subkultur på er allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar