Här kommer mitt svenska abstract för uppsatsen:
I vilken utsträckning relaterar unga muslimer till vänster-högerskalan i svensk politik?: En fallstudie från SUMs ungdomskonferens 2009.
I Sverige uttrycks ibland en oro gällande unga människors dalande intresse för partipolitik. En annan grupp som ibland beskrivs som ointresserade av politik är invandrare, boende i slitna förorter där utbildningsnivån är låg och arbetslösheten är hög. När sådana åsikter ventileras tycks det som om dessa unga eller invandrare skuldbeläggs. Den här uppsatsen vill utforska en annan möjlighet, nämligen hypotesen att den historiska indelningen i politisk vänster kontra höger betyder allt mindre för delar av befolkningen. Om detta stämmer är det möjligt att unga människor, invandrare och andra delar av befolkningen skulle vara villiga att engagera sig politiskt om det fanns ett parti som stod för samtliga av ens åsikter.
Uppsatsen är baserat på en enkätundersökning genomförd under SUMs (Sveriges unga muslimers) årliga konferens 2009 och berör även relevant forskning om islam och politik. Uppsatsens företar sig också en kritisk analys av en av de teorier som argumenterar för ett fortsatt användande av vänster och höger som primära politiska skiljelinjer.
En förhoppning med uppsatsen var att säga något om både gruppen unga och gruppen invandrare, men även om respondenterna kan beskrivas som unga så stämmer den ovan målade bilden av invandrare dåligt in på de svarande. Dessa bor i såväl större som mindre städer, i statskärnan likaväl som i både mer eller mindre bemedlade förorter. Dessutom är utbildningsnivån hög och intresset för partipolitik är allt annat än marginellt.
Undersökningen visar att respondenterna håller med i sakfrågor och förslag från både höger- och vänsterorienterade partier. Däremot är stödet för S, V och MP – de tre partier som är positionerade mer till vänster – högt och stödet för M, KD, FP och C – de positionerade mer till höger – närmast minimalt. Det uttryckta stödet för både vänster- och högerförslag simultant med ett stort förtroende för partierna positionerade mer åt vänster kan sägas vara sant om merparten av studiens respondenter, vilket därför är en av uppsatsens viktigare resultat. Å andra sidan utgör det faktum att inget parti överensstämmer med hela respondenternas ”åsiktspaket” inget hinder för undersökningens unga muslimer att uttrycka förtroende för de mer vänsterpositionerade partierna. Detta resultat styrker slutsatsen att vänster kontra höger inte nödvändigtvis är en bra primär skiljelinje i partipolitiken för respondenterna. Att göra om samma eller en liknande undersökning på andra delar av befolkningen skulle möjliggöra en jämförelse för att ta reda på hur vanligt förekommande eller begränsat detta fenomen kan tänkas vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar